Kakan Hermansson keramik - Mer än bara krukor?

Det som ofta menas med kakan hermansson keramik är inte bara snygga objekt, utan ett konstnärskap där lera används för att tala om makt, klass, sexualitet och hemmet som politisk plats. I den här genomgången reder jag ut vad som faktiskt kännetecknar hennes keramiska arbete, vilka verk och utställningar som säger mest om riktningen, och hur du kan läsa dem både som konst och form. Det gör det lättare att se varför hennes krukor och kärl får en tyngd som går långt utöver vanlig inredning.

Det som gör hennes keramik igenkännlig

Jag ser tre saker som återkommer nästan direkt: starka färger, en handgjord ojämnhet och motiv som bär en egen symbolik. Hon arbetar ofta med kavlade former, alltså kärl som byggs upp av lerskivor i stället för att bara drejas, vilket ger ytorna en tydlig kroppslighet. Det är just den kroppen jag tror att många fastnar för: objekten känns både medvetet formulerade och lite oregerliga.

Utifrån hennes egen portfölj går det också att läsa en tydlig bildvärld: hundar, korgar, regnbågar, flätor, krukor, skålar och ormar. Jag tolkar det som ett språk där hemmet, hantverket och symbolerna inte är separata spår utan samma berättelse. Det är därför hennes arbete sällan upplevs som enbart dekorativt. Nästa steg är att titta närmare på hur det här faktiskt syns i form och teknik.

Så läser man form, färg och teknik i objekten

Det mest igenkännliga i hennes keramiska uttryck är hur marmorering används som mer än en yta. Tekniken ger en rörelse i materialet, som om färgen fortfarande är i färd med att blanda sig, och det passar hennes sätt att tänka: inget ska bli helt slätt, helt avslutat eller helt neutralt. Ytan får vara aktiv.

Jag tycker att det är viktigt att läsa den här tekniken som ett medvetet val, inte som en slumpmässig stil. Marmoreringen och de handbyggda formerna ger en känsla av närvaro som är svår att få i massproducerad keramik. Det är också en av anledningarna till att hennes verk fungerar lika bra som konstobjekt som samtalsstartare i ett rum. När formen väl sitter på plats blir det naturligt att fråga vilka verk som bäst visar riktningen.

Verken och utställningarna som visar riktningen

Om man vill förstå hennes keramik är det klokt att inte fastna i en enskild kruka, utan se hur projekten bygger vidare på varandra. Titlarna är dessutom talande i sig. Very Traditional och Still Traditional låter nästan ironiska, men de pekar också mot något seriöst: en vilja att arbeta med tradition utan att fastna i nostalgisk imitation.

Det som också är värt att notera är att flera av hennes utställningar och samarbeten har varit begränsade i upplaga. I samband med Very Traditional lanserades exempelvis delar i små editioner, vilket gör att objekten inte ska förstås som standardvaror utan som verk där sammanhanget ingår i värdet. Jag ser det som en tydlig markering: det här är keramik som hör hemma i konstfältet, även när den kan stå på ett sideboard hemma hos någon. Den läsningen blir ännu tydligare när man tittar på vad motiven faktiskt försöker säga.

Varför motiven betyder mer än dekor

Hennes arbete är nära kopplat till frågor om våld, makt, estetiska värderingar och sexualitet. Det betyder att en kruka aldrig bara är en kruka. Formen kan bära ett minne av hemmet, men också en kommentar till vem som får definiera smak, vem som får äga traditionen och vilka berättelser som anses vara värda att placeras på piedestal.

Det är också därför referenserna till äldre svenska formnamn känns viktiga. När hon lutar sig mot gestalter som Ulrica Hydman-Vallien, Signe Persson-Melin och Lisa Larson handlar det inte om att kopiera en stil, utan om att placera sig i en svensk linje där konsthantverk, populärkultur och personligt uttryck har kunnat leva sida vid sida. Jag tycker att just den förankringen gör hennes verk lätta att läsa i konsthistorien, men svåra att reducera till ren retro. Det finns alltid en tydlig nutidston i botten.

• Ormen fungerar som symbol för födelse, död och återfödelse, men också som en blinkning till svensk dekortradition.
• Marmoreringen skapar en spänning mellan lyx, lek och handarbete.
• Hemmet blir inte en neutral bakgrund utan en plats där idéer och konflikter syns.
• Det kollektiva arbetet i Den Nya Kvinnogruppen förstärker läsningen av henne som en konstnär som tänker i relationer, inte bara i enskilda objekt.

När man väl läser motiven på det sättet blir nästa fråga mer praktisk: hur fungerar de här objekten faktiskt i ett hem, och hur undviker man att de förlorar sin kraft i inredningen?

Så använder jag hennes keramik i ett hem

Om jag skulle placera ett av hennes verk i ett hem skulle jag låta det bära rummet i stället för att konkurrera med allt annat. Ett starkt kärl på ett enkelt sideboard, eller en mindre skål på en stapel böcker, räcker ofta längre än en hel grupp objekt. Hennes keramik fungerar bäst när den får luft, eftersom både ytans rörelse och den lite friktionstunga formen då blir tydligare.

Det betyder också att sammanhanget spelar stor roll. Ett marmorerat objekt kan bli för svagt om det placeras bredvid för många mönster, men det blir mycket starkt mot trä, linne, kalkad vägg eller annan lugn materialitet. Jag brukar tänka så här när jag läser hennes verk i inredningsmiljö:

• Välj en neutral bakgrund om objektet är kraftigt marmorerat eller färgstarkt.
• Para ihop verket med naturmaterial som trä, linne eller sten för att få fram hantverkskänslan.
• Låt samma motiv återkomma högst några få gånger i samma vy, annars tappar det skärpa.
• Om du samlar, bygg hellre en liten grupp med tydlig idé än en full hylla med allt du hittar.
• Kontrollera alltid om objektet är gjort för bruk eller främst för visning.

Det här är också skälet till att hennes keramik ofta passar bättre i rum med viss lugn rytm än i miljöer som redan är visuellt överlastade. Nästa fråga blir då hur man följer nya släpp utan att fastna i fel jakt, och det är den praktiska biten jag avslutar med.

Så håller du koll på nya verk utan att missa det viktiga

Det säkraste sättet att följa hennes keramik är att hålla koll på utställningar, galleriutgivningar och samarbeten snarare än att vänta på en fast butikslösning. Flera av hennes serier har varit limiterade, och det betyder att timing ofta är viktigare än att jämföra priser i efterhand. Jag tycker också att man ska läsa verkets titel noggrant, eftersom den ofta bär en del av betydelsen och inte bara fungerar som etikett.

Om du vill orientera dig klokt skulle jag leta efter tre saker: editionens storlek, om objektet är unikt eller del av en serie, och om det är tänkt som bruksgods eller utställningsverk. Det gör skillnad både för hur du värderar arbetet och för hur du använder det hemma.

• Titta efter om verket hör till en specifik utställning eller ett samarbete.
• Notera material och teknik, eftersom de styr både uttryck och hållbarhet.
• Välj verk som faktiskt fungerar i ditt rum, inte bara på bild.
• Om du samlar, prioritera ett tydligt tema framför många lösa köp.

För mig är det den mest rimliga läsningen av hennes arbete: ett konsthantverk som står stadigt i svensk formtradition, men som samtidigt har tillräckligt mycket mod för att kännas samtida, personligt och lite friktionstungt. Det är därför hennes keramik fortsätter att vara intressant, både för den som samlar och för den som bara vill förstå varför ett kärl kan säga så mycket om sin tid.